sen i måndags morse.
Åkte från jobbet i måndags till naprapaten och knäckte lite igen. Hade hoppat tillbaka på några ställen. Kändes kalas i nacken efter det. Fick tillbaka all rörlighet.
Efter det så åkte jag till Valdemar.
Käkade grekiskt och jag sov över där.
Det gör jag ALDRIG mer. Jag är rätt less på han med för den delen.
Vad är det med män och bete sig som förvuxna barn?
Det vart samma visa.
Munhugg, märka ord och bara käfta om allt jag sa, gjorde el inte gjorde i allmänhet. Varannan timme vart jag så jäkla irriterad på honom så jag hade lust att åka därifrån men tvinga mig till att stanna kvar just för att jag vet att jag är dålig på att just stanna och ge män en ärlig chans. Dömer som ut dem för att de har fel skor på sig i vanliga fall så... Nu skulle jag stå ut och stanna kvar. Inte va så "jävla kräsen" som alla säger att jag är.
Jag tycker inte jag är kräsen alls.
Jag vet bara jävligt bra vad jag
inte står ut med i längden. Barnsliga män är en av de sakerna.
Jo!
Det är en jävla skillnad på att vara barnslig och ha barnasinnet kvar.
I alla fulla fall. Kvällen sprang iväg och jag stod ut trots att jag många ggr ville trycka in han i fläkt ventilationen.
Vi gick och la oss. Här kom alla fel som bara kan hända.
1. Han ska ha sovrumsdörren öppen OCH ha 3 lampor tända i vardagsrummet. Jag vägra och tvinga honom till att släcka lamporna.
2. Han har bara persienner, det vart tokljust i sovrummet. Jag kan inte sova när det är ljust. Tack nattjobb. Detta löste jag med att ta mitt svarta linne och knyta det över ögonen på mig.
3. Fanns bara ett vanligt täcke. Jag hatar att dela täcke för jag som rullar in mig i det. Sedan så snodde han täcket hela natten. Jag frös som ett as för att han snodde täcket hela tiden samt att dörren stod öppen så det blev som aldrig varmt i sovrummet heller.
4. Han snarkar som fan. Need I say more?
5. Han skulle ha datan på i sovrummet för att ladda mobilen. Fetglöm! Den dåna som en ångvält. Räckte med att han snarka. Den fimpades med efter mycket om och men.
6. Inga speglar i lägenheten mer än en liten i badrummet. Å han duscha halva morgonen.
När fucking jävla väckarklockan ringde efter en helvetesnatt av ingen sömn så vaknar han och är på jävelshumör. Han är morgonpigg. Det är inte jag. Jag börjar vakna vid 10 först på vardagar.
Så han ruskar på mig, upprepar mitt namn (tjaaaaaatar) under ca 3 minuters tid och när jag då fortfarande inte har gått upp så kör han in ett finger i revbenet på mig och då rycker jag till så pass att det knäcker till i nacken. Så mitt besök hos naprapaten kvällen innan var bortkastad tid. Nacken låste sig på mig igen. Hinner knappt vakna innan jag är irriterad på honom igen alltså.
Så börjar det om. Munhuggeri och babbel.
Jag håller käften för jag bearbetar fortfarande min irritation emot honom samt att jag är så satans trött och har ont i nacken så jag orkar inte bry mig. Jag svarar honom inte ens för det är inget han gaggar om som är värt att svaras på. Jag vill bara att han ska hålla käften.
Jag är inte mycket för att prata på morgonen överlag.
Inte vardagsmornar när jag ska till jobbet iallafall. För jag är så jäkla trögstartad och långsam på morgonen så jag måste verkligen vara fokuserad på vad jag gör för att komma iväg i tid. Jag vaknar inte sur. Jag är bara tyst och fokuserad av mig. Det är en helt annan sak när jag är ledig. Då vaknar jag när jag vill, utvilad och ska oftast inte vara nånstans på nån speciell tid. Då är jag både piggare och mer pratglad.
Han påpekar att jag inte är särskilt pratglad på mornarna.
Å jag säger som det är. Jag är inte pratglad på vardagsmornar och jag är seg och fokuserad på det jag ska göra samt att jag har ont. Svaret jag får på det är att han sätter igång nånting som påminner om såna där hamstrar. Trycker du på tassen så börjar de spela en hysterisk låt och låter som idioter höga på extacy som andats in för mycket helium.
Där brast det för mig. Hade god lust att fråga om han var helt jävla slut i huvet men jag la band på mig och sa bara med en irriterad röst att:
- Det där var väl jääävla onödigt?!?Han flina nöjd över att han fick en reaktion, ryckte på axlarna och gick in i sovrummet och klädde på sig. Fem minuter efter det var jag klar för att gå. Man kan väl säga att jag hade jävligt bråttom ut för jag va så jäkla sne så jag ville inte ens se honom på vykort.
Nä men då var han oxå klar och envisades med att följa mig till min tunnelbana för att sedan gå till sin för att annars skulle han komma så tidigt till sitt jobb. Helvete vad jag inte hade lust med det. Men jag hade inga bra argument till å prata honom ur det så han gick med mig iallafall.
På vägen dit så kommenterade han min reaktion på hans spelande gossedjur. Han tyckte att min reaktion var gullig och kul. Å jag ville sparka ned honom och springa därifrån. Så gullig och kul är jag.
Jag skiter i att jag sparar en halvtimme på att åka till jobbet om jag sover hos honom. Det är inte värt irritationsmomenten samt sömnbristen jag får på köpet. Han må vara jättesnäll och omtänksam där emellan. Problemet är fortfarande att han är en förvuxen bebis. Han har inte barnasinnet kvar. Han har aldrig vuxit upp. Å jag tänder inte på honom sexuellt för att jag tycker han är en tönt.
Sedan får Sanna tycka att han är ett kap och nån jag borde satsa på. Jag klarar inte av mer än 2 timmar i hans sällskap. Jag får psykbryt på honom och blir mordisk!
Jag tänker för övrigt aldrig mer äta Gyros på kyckling. Shit va dålig i magen jag blev av det kvällen efter jag ätit det. För att inte prata om tarmsmärtorna. Kunde inte stå upprätt på nästan 2 timmars tid och sprang på toa hela tiden. Var barnvakt under tiden som jag mådde dåligt till råga på allt. Som tur var så var Frida och Dennis snälla, åt sitt kvällsfika och la sig utan problem. När Anna och Johan kom hem så hade tarmvärken lagt sig och allt var nästan normalt igen. Gyros må va gott men är inte värt det.
Jag håller mig till grekisk sallad from nu!
